Tillit

IMG_2876

Att acceptera alla sin känslor, även de jobbiga som sorg, ledsamhet, besvikelse, ilska, frustation, är så svårt. I vart fall för mig. Jag vill ta bort. Försöka förändra. Lösa problemet. Ibland är det en bra egenskap men allt som oftast innebär det också att jag inte fullt ut accepterar dessa känslor hos mig eller någon annan. Jag trycker undan dem. Blir irriterad för de tankar och känslor som jag har.  Att våga stanna i det som är jobbigt utan att ständigt försöka förändra, ta bort. Utan bara acceptera. Det är som det är. Det är som det ska. Att ha mod och tillit till att med tiden kommer även det jobbiga passera. Precis som det roliga. Att allting passerar. Att ha tillit till att solen skiner där bakom regnmolnen. Att efter dagen kommer natten. Att utan mörker skulle vi inte veta av ljuset. Utan de jobbiga skulle vi inte veta när det var lätt. Att ha tillit. Att våga släppa taget. Någon klok person sa till mig att att våra känslor egentligen bara varar några sekunder och att våra tankar sedan förstärker känslan. Att ju mer vi tänker, ältar, försöker fixa till desto mer triggar vi känslan/förstärker den känsla som uppstod en sekund och som skulle ha ebbat ut om inte tankarna malde på i huvudet. Att vi på det sättet skapar mer sorg/ledsamhet/ilska än vad som egentligen är sant.  Det är således bättre att bara konstatera att känslan är där. Acceptera den. Ge känslan plats, rymd. Det är okej att du är här. Att du finns här. Att ha tillit. Att ha en tro och känna hopp. En tro på livet. En tro på din egen förmåga.  En tro på att solen kommer skina i morgon. Precis som Du. Precis som jag.

kram Hanna

Annonser

Tacksamhet


Idag känner jag bara en sådan tacksamhet för att jag för en himla massa år sedan valde att utbilda mig till instruktör och ledare. Det ger mig så mycket tillbaka. Så mycket kärlek. Värme. Energi. Nya spännande möten. Nya möjligheter till utveckling. Förändring. Alla dessa underbara och härliga människor som jag har turen att få träffa och lära känna under mina klasser och i andra sammanhang. Att få dela glädje, mål, svett, tårar, frustation, lycka, skratt. Det är i mötet med andra människor som vi utvecklas. När vi vågar vara oss själva. Öppna upp. Dela med oss till varandra. Alla ni underbara människor som jag möter dagligen – ni ger mig en sådan inre glädje. Jag känner en sådan oerhörd tacksamhet och ödmjukhet. Tack.

 

”Idag låt mig hedra varje människoliv jag möter. Hjälp mig att se de glittriga ögonen bakom sorgen, känna styrkan på andra sidan uppoffringen, uppskatta modet bakom glädjen. Gör så att jag varje dag kommer ihåg att tacka för mitt liv, det vidunderliga. Inte ur en påklistrad tacksamhet utan ur djupet av benmärg och rötter. För att jag är människa, för att jag andas, för att det var såhär just mitt liv blev.” – ur Strimmor av ljus av Sofia Sivertsdotter

 

Att be en bön


Jag får ofta frågor efter mina klasser vad det är för texter jag läser upp. Ibland är det bara mina egna ord och tankar. Men ofta läser jag också ur denna helt magiska bok ”Strimmor av ljus” av Sofia Sivertsdotter. Dessa texter berör mig så oerhört. Så enkelt skrivet men så exakt. Det går rakt in mitt hjärta och påminner mig om livets mening. Förutom de kloka orden som är lätt att förstå och ta till sig gillar jag att många av texterna formulerats som en bön. Oavsett vad man tror på, eller inte tror på, så är det ibland skönt att få ”be om” hjälp. Jag behöver inte klara allting helt själv. Jag får lov att be om hjälp. Och det ger mig en sådan tröst när livet känns svårt och jobbigt.

Så jag kan varmt rekommendera Sofia Sivertsdotter böcker och även hennes hemsida med otroligt många vackra texter som berör.